Nytt till bokhyllan
2014-03-31 | 09:34:06 / Nytt till bokhyllan

Den senaste tiden har jag verkligen köpt många böcker. Lite loppisfynd och recensionsexemplar. Nu är det köpstopp ett tag ia, men jag har så att jag klarar mig :-)
 
Jag vart överlycklig när jag såg David Eddings böcker på en lokal secondhandbutik. Har sökt efter en ny fantasyserie som jag kan samla på. Just nu så läser för Belgarions son, det går lite segt men den är bra!
 
Hittade på samma ställe Korsad av Ally Condie och Förgiftade äpplens klubb av Lily Archer.
 
Min syster är i tusen bitar och En varm vinter. Ungdomsböcker på högnivå!
 
Pelle Svanslös på teatern och Pelles ficklampa.
 
The walking dead volym 1,2,3.
 
Pirr i magen klump i halsen. Läste den här när jag var liten, måste bara hittaden första delen!  Och så Sagan om Tom Titten.
 
Sommarboken av Tove Jansson. Ett riktigt fynd!
 
Liksom helt magiskt, Sal 2, Economista.
Tillsammans är man mindre ensam, Tidsresenärens hustru, En halv gul sol.
Miranda och pärlhalsbandet, Torsdagarna i parken, Undret
Två Nalle Puh böcker och Mästerdetektiven Blomkvist
Äta kaka och ha den kvar och Här är jag nu
Hittade 9 delar ur Sagan om isfolket.
Välkommen till den här världen och Game over
Emmas skönhet och Nattens cirkus. Bokreafynd.
Bibliotekskuppen, Ljus ljus ljus och Jag biter i apelsiner
Två barnböcker av Gösta Knutsson. Så fina!

Recension: Pretty little liars säsong 4
2014-03-28 | 09:35:17 / Recensioner på Tv-serier

Det värsta med att följa en serie är att man inte riktigt kommer ihåg vad som hände i början av säsongen. Det är mycket lättare att ha koll på om man kollar på en säsong bara på några dagar, den här säsongen har ju hållit på sedan i somras...Jag får klura på om jag ska lägga upp lite tankar om veckans avsnitt som har gått i fortsättningen eller bara ta mycket anteckningar...
 
Iaf förra veckan sändes ju det sista avsnittet av Pretty little liars säsong 4. Jag tycker att den här säsongen har varit den bästa hittill, vi har fått mycket svar men vi har även fått lika många frågor. A blev ännu mer våldsam tycker jag i den här säsongen, att exempel köra en bil in i Emilys hus känns väldigt överdrivet. Men samtidigt så hade tjejerna kunnat tagit av luvan på A flera gånger eller iaf konfronterat hen. Något som jag tycker gör serien sämre är att tjejerna är så jäkla fåfänga ibland, de kan inte gå till polisen om hjälp och de tror att alla är emot dem.
 
Först började vi härvan med Hannahs mamma och att hon hamnar i fängelse för mordet på Wilden. Jag tyckte att den här storyn blev väldigt långdragen. Dels för att jag tröttnat på Hannahs mamma rejält under serien, dock så satte hon sig själv i en stor knipa. Men något som gjorde mig lite förkrossande var Hannah och Caleb..Snyft, dom två har alltid varit mitt favoritpar i alla tider och att Caleb lämnade serien för tillfälligt krossade mitt hjärta lite.
 
Jag tycker fortfarande att Spencer är den mest intressanta karaktären .Emily och Aria blev verkligen tråkiga under säsongen, och speciellt Emily. Hennes förhållande med Paige, urghhh. Tycker inte att de passar alls ihop, och Paige är ju en riktig satmara enligt mig. Speciellt efter då hon gick till polisen och sa att Ali levde. Jag njöt lite när det kom fram att Ezra skrev en bok om tjejerna och Aria blev så förkrossad, kalla mig grym men deras förhållande blev så tråkigt!  Det kändes som om de stod och trampade på ett och samma stället. Så för min del så får de gärna göra slut för gott.
 
Något som jag aboslut inte gillar är att de kan plocka bort karaktärer hur som helst, dom har så många olika storylines igång hela tiden att jag som tittare inte riktigt hänger med om vart karaktärerna tar vägen. Jag hade ingen aning om att Melissa var bortrest, och nu vet jag inte vart Toby, Mona, Jenna och Byron är någonstans. Liksom, bor Aria och Mike själva i huset?
 
 
Det finns så mycket att säga om PLL, speciellt den här säsongen då Alison kom tillbaka. Men det räcker så för tillfället. Jag väntar med spänning på säsong 5!

Recension: Hemligheten på Mercy Close - Marian Keyes
2014-03-27 | 12:25:15 / Chick-lit

 
34 år gammal har Helen Walsh liv inte blivit som hon tänkt sig. Sin lägenhet har hon blivit av med, arbetet som privatdetektiv går inget vidare och hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt godvän med sin exfru.

Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast.

Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut.
 
Jag brukar alltid säga att Marian Keyes tillsammans med Sophie Kinsella är våra chicklitdrottningar. Och ja! Det stämmer fortfarande angående om Marian. Hon har alltid varit min favorit inom chicklit genren och hon kommer nog alltid att vara det. Hennes sätt att bland in tyngre saker som självmordstankar, depression eller att sugas ner i ett svart hål i hennes böcker det där annars är mycket kvickhet och humor.
 
Men ändå så var inte det här en utav hennes bästa böcker, jag har läst bättre från henne. Jag tyckte om den här boken men det är inte den bästa. Men jag tycker att boken innehöll Keyes vanliga språk, det var skicklighet och ett mycket bra flyt i läsningen. Det finns många karaktärer i hennes böcker och likaså med den här, jag älskade att läsa om Artie och Helen. Även om deras förhållande hamnade lite i skuggan av allt annat så fann jag det som en fin kärlekshistoria.
 
Storyn om att hitta en pojkbandskille blev långdragen och jag tycker nog allt att Helen inte riktigt lyckades med sitt jobb? Jag har stött på bättre privatdetektiver i både film och bokvärlden. Bortser man från letandet efter Wayne så gillade jag den här boken skarpt!