Recension: Smaragdgrön - Kersin Gier
2013-11-27 | 20:23:00 / Recensioner på Böcker

 
Spänningen stegras, intrigens trådar möts och blir till en vacker väv. Allt som verkat mystiskt i de två tidigare delarna får nu sin förklaring, men blir slutet verkligen gott?
Gideon säger att han fortfarande tycker om Gwendolyn, men frågar istället om de kunde vara vänner! Inte precis den utveckling Gwendolyn hoppats på. Varför beter han sig så obegripligt, ena stunden förälskat och ömsint, andra kylig och som förbytt. Det hemliga ordenssällskap som arbetat i århundraden för att sluta cirkeln kring kronografen har mycket mäktiga vänner och hemliga motiv. Deras grundare greven av Saint Germain, som levde på 1700-talet, kan fortfarande påverka Gideons och Gwendolyns kärlek.

Det är med en sorg jag nu lämnar Gwen, Gideon, Lesslie, James, Charlotte, Caroline osv. Det är en härlig serie som Kerstin Gier har skapat och ett gäng karaktärer som jag sent kommer att glömma. Jag har sagt det förut, men Giers karaktärer ligger mig väldigt varmt om hjärtat. De känns som mina kompisar och och just den här kompis-känslan tycker jag att Gier har lyckas med rejält. 
 
Den här serien är en blandning mellan fantasy och chicklit, rappa dialoger och det händer ständigt nya saker. Men på något sätt så hänger jag inte med i vilka som är väktare, med i den inre cirkeln osv. Jag förstod inte vad som var vad redan från första boken, jag fick liksom aldrig ett hum om vilka de människor var. Lady Tilney var en sådan karaktär som jag alltid glömde bort vem det va, likaså med Mr George. Det är lite synd eftersom jag gillar böckerna och tidsresorna, men det runtomkring förstod jag aldrig. Men trots det så är böckerna verkligen läsvärda och jösses vad jag är sugen på att läsa mer om tidsresor. 
 
Det är en väldigt bra avslutning på en utav mina favoritserier, författaren har verkligen lyckas med att göra serien till en helhet och twisterna var oväntade och roliga! När det kommer till avslöjandet om vem som är Greven så hade jag inte en tanke att det kunde va hen. Roligt att man blev så chockad och lurad.

Något som gör den här serien speciell är också att det inte är någon brittisk eller amerikansk författare utan en tysk! När jag var i Berlin så var den här serien överallt i bokhandlarna, lite kul att bryta trenden! 

Titel: Smaragdgrön
Författare: Kerstin Gier
Antal sidor: 497 sidor
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Ädelstenstriologin #3

Recension: Tystnaden i bruset - Patrick Ness
2013-09-30 | 07:21:00 / Recensioner på Böcker

 
Jag lånade hem Tystnaden i bruset på måfå, ni vet som man gör ibland med böcker. Läste på baksidan om handlingen och tänkte att den här låter väl spännande, och det var den. Från början till den sista sidan var jag på helspänd, och jag levde verkligen in i boken. När Todd var ledsen var jag ledsen, när han smög i skogen bort från fienderna så kollade jag runt omkring för att försäkra om att inga fiender var i närheten. Jag blev kär i Todd och det är nog en kärlek som kommer hålla i ganska länge, har 2 böcker till att läsa i Kaostriologin.
 
Boken handlar om pojken Todd Hewitt som bor i en stad där endast män existerar. Todd kan höra allas tankar och alla kan höra hans tankar också, vilket gör att inga hemligheter finns. Men Todd känner ändå på sig att de här männen håller något hemligt för honom och hur kommer det sig att alla kvinnor bara försvann? Han tvingas fly med sin hund ut i vildmarken och får borgmästaren och hans armé efter sig. Ute i vildmarken stöter han också på en varelse som han inte har sätt på länge, en flicka. Varför dog hon inte som alla andra kvinnor? och vem är hon? 
 
Det här är en berättelse som berör och Patrick Ness har skapat en otroligt berättelse. Vi får följa med på en oförglömlig resa och lära känna en pojke som är påväg in i vuxenvärlden. Den är en annorlunda men samtidigt så spännande. Läs läs läs!

Recension: Jag väntar under mossan - Amanda Hallberg
2013-07-29 | 20:17:00 / Recensioner på Böcker

 
När Tilda är nära att drunkna och spolas i land på den olycksbådande ön mitt i sjön skruvas hennes känslighet upp. Hon tränger djupare in i en värld av övernaturliga varelser och mystiska samband där ingenting är som det först verkar. Samtidigt vakar någon - eller något - över varje steg Tilda tar ...
I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?
 
Okej, nu måste jag såga en bok på ett bra sätt. Hur gör man det? Om man verkligen somnade under läsningen, fick ångest när man bara såg boken, och hur sågar man en bok som fyllde ögonen med tårar bara för den va så tråkigt och dålig?
 
Har läst flera recensioner där man poängterar att boken är en rysare och väldigt skrämmande. Nu är det så att jag är väldigt väldigt väääääldigt känslig mot ordet skräck, filmer kan jag absolut inte se och inte heller kan jag läsa böcker med genren thriller. Har kollat på en skräckfilm i hela mitt liv och det slutade med att jag fick ha en lampa tänd i en månad. Den här boken gjorde mig inte mörkrädd, antingen så har jag tuffat på mig riktigt ordentligt eller så har skräcken förlorat sin läskighet rejält.
 
Men samtidigt så finns det något vackert över den här boken, i boken dyker skogsrån upp, vi har näcken, vittror, oknytt, och älvor. Och så är beskrivningarna av miljöerna är fantastiska, men i stort sett i tilltalade inte boken mig särskilt mycket. Jag tyckte även att den där kärleksromansen inte var något vidare och den kändes inte alls genomtänkt. Killen var ju för tusan kär i Tilda innan de hade träffats!
 
Jag gillade inte den här boken något vidare, ibland är det så, det måste finnas några såna böcker också. Tummen upp iaf för det fina omslaget, jag kommer inte rekommendera boken vidare.